onsdag 22 oktober 2014

Portföljutveckling 2011-2014

Jag ägnade mig i helgen åt att kika lite på den historiska avkastningen på aktieportföljen sedan jag började redovisa avkastningen på bloggen.

Det har gått ganska bra trots att portföljen senaste tiden har sjunkit från ca 40 % avkastning ner till 27 %.

Så här ser avkastningen ut (jämförelse sker mot six portfolio return index) Båda graferna nedan inkluderar utdelningar.

                 ägamintid                         SIX PRI

2011          3,7                                  -13,5
2012         -2,0                                  16,5
2013          48,5                                 28,0
2014          27,0 (22 oktober)            5 (22 oktober)
Ack            192                                 135
Snitt           23 %                                9 %


4 år är inte tillräckligt lång tid att mäta på (krävs 10 år) men visst är jag nöjd med avkastningen. Att nå en avkastning på 23 % årligen över tid tvivlar jag på att det går att klara av men målet är att nå 15 % och det är en hög målsättning det. 

Viktigt att poängtera, när man jämför sig mot ett index, är att man inte blir fet på en god relativ avkastning. Om SIX PRX sjunker -40 % och jag klarar - 39 % så blir jag inte välmående. Det är viktigt att jobba med absolut avkastning. Det är också viktigt att inte stirra sig blind på enskilda år utan mäta över en längre period. Med få, ganska små bolag, så kommer svängningarna mellan åren att bli stora. Inget indexkramande här inte!

En sak jag konstaterat under de senaste två åren är att det krävs inte att allt man tar i blir till guld. Kan man pricka in 1-2 vinnare så får det stor effekt på totalavkastningen om man inte har mer än 5-12 bolag i portföljen. Under 2013 prickade jag in ett gäng danska banker som stod för största delen av avkastningen för att under 2014 pricka in Protector och Amhult 2 som står för en stor del av avkastningen. 

Frågan är vem som blir 2015 års vinnare? Kan det bli Vardia som lyfter portföljen mot nya höjder? Eller blir det några riktiga bottennapp som sänker portföljen? Jag har inte facit givetvis men ser goda möjligheter till en fortsatt stark utveckling för portföljbolagen.

Trevlig kväll!




söndag 19 oktober 2014

Att inte göra någonting är också att göra någonting

Den 14 augusti skrev jag ett inlägg om att inte göra någonting (se inlägget nedan). Att inte göra någonting är just vad jag ägnar mig åt nu. Jag har inte gjort särskilt mycket i den senaste tidens börsras. Jag har ökat något i Vardia och i övrigt beskådat en granska kraftig nedgång i de norska försäkringsbolagen.

Jag ser inga fundamentala förändringar i bolagens verksamhet och ser därför ingen anledning att göra särskilt mycket just nu. Istället för att ägna största delen av tiden på att stirra på en röd börsskärm så ägnar jag ganska mycket tid åt att leta efter nya case. Börsnedgången senaste tiden har gjort att ett stort antal bolag snabbt har kommit ner till betydligt lägre värderingar och börjar bli riktigt intressanta. Antal köpvärda bolag har på bara några veckor ökat kraftigt. Detta är något väldigt positivt om man ska vara nettoköpare kommande 10 åren.

När jag hittar något nytt spännande så kommer jag att skriva om det på bloggen.



Att inte göra någonting

På återhörande!

torsdag 9 oktober 2014

Portföljuppdatering - inköp Vardia

För tillfället är aktiviteten på bloggen låg. Dels har jag skrivkramp och dels händer det inte särskilt mycket i portföljen mer än att aktiekurserna backar. Det har varit ont om nyheter sista tiden.

Världens börser har tagit en del stryk och norska försäkringsbolag har fått sin beskärda del av stryket. Både Protector och Vardia har backat ordentligt.

Jag har köpt på mig lite Vardia i omgångar under nedgången. Jag trodde inte att det skulle bjudas på lägen att komma in runt nuvarande nivåer på 25-26 NOK men aktier är volatila...

I tider av volatilitet är det viktigt att fokusera på verksamheten och försöka att inte bli påverkad av aktiekursens utveckling. Jag ser inga kursdrivande nyheter i något av mina innehav. En svag börs kombinerat med att aktierna har gått bra under en längre period leder till ett säljtryck. 

Imorgon rapporterar Vardia försäljningssiffror för september. Jag har förhoppningar om en försäljning över 100 MNOK. Det vore ytterligare ett bevis på att bolaget är på rätt väg. Och kanske vaknar då marknaden. Ju fler månader som går och ju fler rapporter som släpps ju mer synligt blir Vardia. Bolaget lever idag en undanskymd tillvaro på norska börsen som är väldigt fokuserad kring energi. Protector led, och lider fortfarande, av detta men har blivit mer känt senaste året. Som en känd investerare har sagt: En aktiekurs kommer slutligen att motsvara värdet i bolaget. 

I nuläget ser portföljen ut enligt nedan.

Bolag                          Första inköpsdatum    Anskaffningskurs (snitt)    Andel

Vardia Insurance         Maj 2014                    27,50 NOK                   33 %

Protector Forsikring    Juli 2013                      18,10 NOK                   30 %

Amhult 2                     Oktober 2013              23,30 SEK                    36 %

Likvida medel                                                                                     1 %


Trevlig kväll!

lördag 27 september 2014

På tågresan mellan Genova och Milano

Italien är ett fantastiskt land för oss som gillar fotboll, god mat, gott vin, sol och bad och historia och kultur. Ett land som jag är väldigt förtjust i. Jag gillar "hetsen" i trafiken, pulsen i städerna och att "man njuter av livet". Jag tar lätt till mig de varma kvällarna och restaurangkulturen.  Att semestra är en sak, att bo där är en annan. 

När jag är i Italien inser jag också att mycket saker fungerar väldigt bra i Sverige. Vi har har kommit långt när det gäller att underlätta för företag att startas. Vi har kommit långt i diverse e-tjänster som underlättar för konsumenten. Jag tänker på Försäkringskassan, Skatteverket och Verksamt.se med flera. Vi köper tågbiljetter elektroniskt. Italien ligger i många avseende långt efter oss när det gäller tjänster som underlättar vardagen. 

Ett exempel är att kön ringlar sig lång, till kassan, för att köpa tågbiljetter medan ett antal "automater" där man kan köpa biljetten själv är lediga. Vi går fram till automaten och väljer engelska och köper enkelt vår tågbiljett. Ett gäng italienska killar står vid sidan om och dividerar länge och väl om hur automaten fungerar och har svårt att köpa biljetten. Som svensk är man van att hantera mycket på egen hand och det fungerar bra. Det var inte många år sedan som det inte ens fanns någon självbetjäning för att köpa biljetter. En annan fantastisk sak är vi köpte bussbiljetter i en tobaksaffär. Vi fick sådana där små lappar som man sedan stoppar in i en "häftapparat" i bussen. Jag fick mig ett gott skratt när jag såg att hela golvet på bussen var full med små runda vita pappersbitar. "Häftapparaten" samlade inte upp spillet utan det landade på golvet...

Jag träffade en tjej på tåget och började prata. "Do you speak English"? Ja, det är bäst att fråga för inte ens alla ungdomar pratar engelska, långt därifrån. Den här tjejen pratade engelska. Hon jobbade på universitetet i Genova men bodde i Trieste. Trieste ligger i nordöstra Italien och ligger en 7-timmars tågresa från Genova. Det finns inga jobb i Italien säger tjejen till mig. Därav pendlar jag varje vecka den 7 timmar långa tågresan till Genova. 

Vi hade en lång diskussion kring läget i landet och hon målade upp en dyster bild. Krisen har har fått en redan svag ekonomi att bli ännu svagare. Problemet var att befolkningen saknar förtroende för politikerna. Man betalar mer och mer skatt men märker inte att man får något tillbaka. Vart tar pengarna vägen? Det finns en stor misstro mot politikerna som hon ansåg sko sig själva på befolkningens bekostnad. Italien har en lång väg att vandra och att det kommer att ta lång tid för politikerna att återfå förtroendet från medborgarna. Ytterligare ett problem är svartjobben som har blivit än vanligare sedan utbrottet av finanskrisen. För att slippa betala allt högre skatter så expanderar den svarta sektorn vilket i sin tur minskar skatteunderlaget, en ond spiral. Vi hade ett mycket intressant samtal och det är väldigt spännande att ta del av en annan kultur. Tjejen skulle börja jobba i Frankfurt om några månader och såg mycket fram emot detta. Hon konstaterade att flera andra av hennes vänner ser jobb utomlands som möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och några hade gjort slag i saken.

Lite senare i samtalet kom vi in på Sverige. Tjejen såg Sverige och Norden som Europas "guldkust". Hon hade en idealistiskt bild att alla har jobb och att det inte finns något svartarbete, att politikerna arbetar för folkets bästa och så vidare. Bilden av Sverige var idyllisk. 

I mångt och mycket håller jag med henne. Vi har det väldigt bra i Sverige, inte bara relativt andra länder. Vi har dessutom fått det bättre relativt andra länder i Europa sedan krisens utbrott. Att Sveriges ses som attraktivt ska vi bevara och vara stolta över. Det innebär att vårt land attraherar kompetent arbetskraft och att vi attraherar utländska investeringar.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...